Mamma berättade för några månader sen (och hon tog upp de idag igen när vi var på stan) om en sak som berörde mig väldigt djupt och borde beröra alla. När de var mellandagsrea här i Umeå och mamma var på gina tricot så såg hon två stycken rullstolar med två personer i, personerna var fullt påklädda med stängda jackor, mössa osv. medans dom som jobbade och tog hand om dom passade på och shoppa loss!

Ja blir så arg, ledsen, upprörd, förbannad, ja alla möjliga känslor när ja tänker på de där. Fan för de första jobbar man så ska man utföra sitt jobb vilket för dom var att ta hand om dom rullstolsburna personerna. Och för de andra hur kan man vara så kall och ha så liten empati att man lämnar personerna med kläderna på, med bullrande miljö helt ensamma och utan uppsikt över dom speciellt när personerna inte kunde säga sin åsikt att dom kanske svettades eller ville fara därifrån!

Egentligen är jag verkligen inte förvånad alls, kan tänka mig att många utnyttjar sådana personer som inte kan säga emot och de är fruktansvärt. Fan lite hjärna måste väl alla ha och kan man verkligen vara så egoistisk, hade det varit deras syskon så hade det aldrig hänt (troligen)!

Finns egentligen hur mycke som helst att skriva, de spelar ingen roll ifall man tycker att man har ett tråkigt jobb, ifall man inte är bra med människor, oavsett så måste de innerst inne finnas någon del som kallas empati!