Har egentligen sovmorgon till halv elva, men kunde ändå inte sova länge. Har alldeles för mycket att tänka på. Allt känns så jobbigt just nu, precis ALLT! Ingenting är bra länge och som det ska vara. Sen ska såklart skolan vara ivägen, dit måste man ju gå varje dag också. Åh kan man aldrig få ha det helt bra, helt, helt bra? Även fast jag stått ut i flera år så måste det ju få ett slut, eller?



Ska försöka lägga mig igen, men ser ju hur det går med det.